Nu har jag ägnat ungefär en timme åt att läsa om katastrofen i Haiti. Det får verkligen en att tänka. Man kan inte ens föreställa sig hur det är för alla de drabbade. För de människor som misst sina föräldrar,syskon,pojkvänner/flickvänner,bästisar,kompisar - alla i deras närhet. Eller alla de människor (befaras vara 200 000) som har avlidit. Tänk den rädsla alla barn i Haiti måste känna nu, inte veta var deras mamma eller pappa är, inte veta om de kommer överleva till morgondagen. Eller alla föräldrar som kämpar föra sina barn, för att de ska få mat och för att skydda dem.

Men mitt i allt det hemska blir man ändå lite glad, för att så många människor från andra ställen i världen faktiskt försöker hjälpa till! Alla läkare som opererar i uppblåsbara tält utan riktiga instrument eller alla de människor som skänkt massa pengar till de drabbade. De kan leva hela sitt liv med vetskapen att de räddat någons eller någras liv.

Men så finns det de människor som utnyttjar katastrofen för att tjäna pengar. De människor som säljer barn  för att själv få det lite lyxigare. Jag skulle vilja säga - de människor som saknar ett hjärta.

Man tänker på sitt eget liv och ens egna problem. De känns plötsligt inte alls som några problem, det känns bara fånigt. Jag menar vad spelar några prov egentligen för roll -om man tänker på alla människor som inte ens har tak över huvudet. De som inte har rent vatten, de som står där alldelles ensamma- de människor som ligger begravda under rasade hus och som inte kan få hjälp. Alla som varit med om det antagligen värsta i deras liv.

Moder natur har återigen tagit många många människors liv och det dags för det männsikor som kan hjälpa till att ta ansvar, för att de överlevande ska få det så bra som möjligt. För att hjälpa de som bor i ett av världens fattigaste länder att så småningom kunna återgå till ett så "normalt" liv som möjligt.

Mina tankar finns hos de drabbade i Haiti♥