Du blev 9år 3månader och 9dagar. En lång tid, men långtifrån tillräckligt lång, fick jag vara med dig. Jag är väldigt lycklig att jag fått haft dig. Så lycklig att mormor och Anneli såg dig den där dagen på djuraffären, så lycklig att vi köpte dig. Jag saknar att gå ut till buren och höra dig hälsa genom att pipa. Jag saknar att höra dig när du vill ha mat, höra dig när du är lycklig, höra dig när du myser med Tussan. Jag saknar att ha dig i min famn och gosa med dig. Jag saknar att bara kunna kolla på dig. Jag saknar allt med dig av hela mitt hjärta.  Jag kan inte beskriva med ord hur det kändes när du gick bort. Jag har aldrig någonsin känt så förut. Aldrig varit så ledsen, aldrig haft så ont, aldrig gråtit så mycket. Jag bara låg i soffan ett par dagar och orkade inte med någonting. Orkade inte tänka, orkade inte känna. Så småningom var jag tvungen att börja leva igen. Men det var tufft, det var det. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och jag gråter fortfarande ofta. Men nu gråter jag tyst och när jag är själv. Det gör så ont att tänka på att du är borta, för alltid. Jag vet att Tussan och Jamie också saknar dig, du gjorde oss alla glada. Ni brukade ligga och gosa alla tre och inget gjorde mig gladare. Jag har varit fruktansvärt ledsen. Men nu kan jag börja tänka på allt bra med dig och på vilken tur jag haft att få haft dig i 9 underbara år. Jag kan vara glad, jag kan skratta- för jag vet att du skulle vilja det. Du skulle inte vilja att jag var ledsen jämt. Och jag behöver heller inte vara det, jag har Tussan och Jamie och jag har kvar minnena med dig. Även om det alltid kommer vara tomt utan dig så älskar jag dem också otroligt mycket. Jag kommer alltid minnas dig som något av det bästa i mitt liv. Det har nu gått 1månad och 9dagar sen den där dagen, en kort tid, men en lång tid att vara utan dig. Jag hoppas att du har det bra nu- vart du än är<3

Jag älskar dig Zingo och kommer alltid att göra det.

//Mikaela